Under the Tuscan Sun alltså.
En författande kvinna får ett abrupt avslut på sitt äktenskap, hon hamnar såklart i djup sorg. Hennes vänner, ger henne en biljett till ett soligt Italien, för att hon ska återhämta sig, till en början vill hon inte åka. Men hon ändrar sig snart, och åker. Inte långt in på resan, har hon plötsligt köpt ett renoveringsprojekt till hus, och därifrån skapas ett nytt liv. Jakt på kärlek, och en hjälpande hand till ungdomlig kärlek som enligt religionen är förbjuden.
Det är en fin feel-good film. En utav lite finare slag, för att man mitt bland allt som kännetecknar en sån här film (krossad kärlek), så får man för en stund vistas i ett mer solsäkert land än Sverige. Och DET är ju inte fy skam!
Ny standardinledning..? “xxx alltså”